Vägen över Aurlandsfjället, tre biltimmar nordost om Bergen i Norge, är farbar endast fem månader om året. På mindre än femtio kilometer slingrar vägen sig från havsnivå till långt över trädgränsen och sedan ner igen till fjorden. Bussar som kör denna sträcka får inte vara längre än 12,40 meter, och det har sina skäl.

Redan efter några hundra meter blir det spännande. Vi har knappt hunnit lämna de sista husen bakom oss i samhället Lærdalsøyri vid Sognefjordet i västra Norge, förrän vår förare Manfred Wandl står inför dagens första utmaning. Vinkelrätt mot vägen går en smal bro som är precis tillräckligt bred för vår Mercedes-Benz Tourismo. Den erfarna bussföraren klarar detta smala parti med hjälp av ögonmått och god intuition, men han har inte tid att beundra den vilda och brusande bäcken nere i dalen. Och detta är inte den enda svårighet han ska möta under de kommande 47 kilometerna.

Vi befinner oss på Fylkesveg Fv243 (på svenska: landsväg), i Norge även känd som Snøvegen eller Aurlandsvegen. Sedan 1997 är denna landsväg officiellt utsedd till en av arton natursköna rutter av det norska ministeriet för turism, och den förbinder samhällena Lærdalsøyri och Aurlandsvangen. Däremellan: det över 1.300 meter höga Aurlandsberget (på norska: Aurlandsfjellet), vars klippiga högland är snötäckt till långt in på sommaren. Först i början av juni öppnas sträckan för trafik, men i mitten av oktober stängs den vanligtvis redan av. Alternativet är Lærdalstunneln som med sina 24,5 kilometer är världens längsta vägtunnel. Den är visserligen öppen för trafik året runt och den vägen går betydligt snabbare, men om man väljer vägen över Aurlandsfjellet belönas man med en spektakulär utsikt över det vida fjället.

Bussföraren Manfred Wandl har redan sett mycket av Nordnorge. När passagerarna kliver på färjan till Hurtigruten i Tromsø 1 500 kilometer längre norrut tar han sin Mercedes-Benz Tourismo och kör landvägen söderut för att fyra dagar senare plocka upp resenärerna i hamnen i Bergen. Manfred kör för resebolaget Contempi Reisen i Schwäbisch Hall (se faktarutan). Även för den luttrade busschauffören är vägen över Aurlandsfjället något speciellt. ”Kontrasten mellan den grönskande kusten och det snötäckta höglandet på bara några få kilometer är något unikt.” Dessutom är det en krävande sträcka med många smala passager som kräver att föraren är mycket fokuserad. Men just detta tycker denne 59-åring från Bayern uppenbarligen är kul. När den ena kurvan följs av en ny och vägbredden är precis tillräcklig för en buss och det inte ryms ens en hand  mellan spegel och klippvägg, då är Manfred Wandl i sitt rätta element. ”Den här sträckan är riktigt rolig”, säger han med ett leende och gör sig redo för nästa kurva.

Den sexcylindriga Euro VI-motorn med sina 315 kW (428 hk) driver utan problem på den 12,30 meter långa Mercedes-Benz Tourismo uppför backen och en stund senare är trädgränsen nådd. På ett ögonblick nästan förbyts landskapet på 1 000 meters höjd. Träd och buskar viker undan för ett stenigt hedlandskap som låter blicken sväva fritt över en hisnande höglandsmiljö. Här slingrar sig vägen förbi snötäckta slätter, frusna bergssjöar, porlande vattenfall och mossbevuxna klippformationer. Bara ändlösa vidder, ogästvänligt och samtidigt fantastiskt vackert. 

Knappt någon trafik i sikte, vilket är bra. För även vid mötesplatserna finns det knappt utrymme för en bil att passera en turistbuss, för att inte tala om hyrda husbilar med mer eller mindre erfarna förare som fullkomligt bleknar när de möter en buss. Men ju närmre vi kommer den västra delen av rutten desto oftare möts vi av folk på utflykt som har kört från Aurlandsvangen till toppen för att få en oslagbar utsikt över Aurlandsfjorden. 650 meter över havet sticker utsiktsplattformen ut trettio meter från bergssidan och ger besökarna en oförglömlig panoramavy över det ändlösa fjordlandskapet.

Det man kunde ana när man kikade ner i djupet visar sig stämma under de följande sex kilometerna: Detta är sträckans svåraste parti. På den här korta branta biten ligger hårnålskurvorna tätt och eftersom bergsväggen är så brant känns vägen ännu smalare. Till på köpet är det en strid trafikström med folk som vill besöka utsiktsplattformen. Om inte förr så blir det nu uppenbart varför vägen över Aurlandsfjället är spärrad för bussar över 12,40 meter.