Uppe i nordost visar sig Skottland från sin vackraste sida. Rutten Malt Whisky Trail tar besökaren från idylliska fiskehamnar över mjuka kullar i högländerna till landets mest berömda whiskydestilleri. En drömrutt för varje busschaufför, men inte utan utmaningar.

Bara 20 centimeter till vänster och höger? Det går bra. Med en erfarenhet på över 40 år rattar Gordon Mayne rutinerat den 2,55 meter breda Mercedes-Benz Tourismo över den endast tre meter breda bron ”Boat o’ Brig”, en historisk stålbro över floden Spey. Den behöver korsas för att nå dagens etappmål. Innehavaren av Maynes Coaches från Buckie i nordöstra Skottland sitter i dag själv framför ratten på en av bussarna. Den här turen som han och busschaufförerna på Maynes Coaches är på genomförs nästan dagligen med turistgrupper från hela världen: Malt Whisky Trail är en ungefär 180 kilometer lång tur till det mest välkända destilleriet i de skotska högländerna

Här i Moray Speyside, en region mellan Aberdeen i öst och Inverness i väst är densiteten av whiskydestillerier som högst i hela världen. Inom bara några få kvadratkilometer finns fler än 40 destillerier med de välklingande namnen Glenfiddich, Glenlivet, Cardhu, Strathisla och Glenfarclas. Whiskydestillerierna ligger för det mesta avsides, långt bort från städer och huvudvägar. Orsaken till placeringen är inte bara det förstklassiga källvattnet som finns här och som är mycket betydande för whiskyframställningen. Nästan alla av dessa numera berömda företag sysslade en gång i tiden med hembränning och 28 Upptäckter 29 det är mycket säkrare att hålla på med sådant ute i de skotska högländerna än inne i staden.

För besökaren betyder det dock kilometer efter kilometer på smala vägar som knappt är breda nog för två mötande fordon. För Gordon Mayne är det dock en drömrutt även om han som chaufför inte kan njuta lika mycket av landskapet som sina passagerare. Slutligen ger turen genom Moray Speyside valuta för pengarna, även för den som inte helt intresserar sig för regionen.

Längs kusten bjuds du in till idylliska hamnar och fiskebyar, såsom Findochty, Cullen och Portsoy, för att strosa genom på sommaren eller att ta en promenad längs en av de närbelägna sandstränderna där måsarnas skrik blandas med vågornas skvalp och vinden doftar saltvatten och tång.

Den moderna, 3,60 meter höga Mercedes-Benz Tourismo ser nästan ut som en utomjording mellan de historiska små stenhusen. En del av de anspråkslösa husen når nätt och jämnt upp till fönstren på dubbeldäckaren. Så pyttesmå är husen, så smala är gränderna. För Gordon Mayne är det dock inte något som man behöver oroa sig över. Han känner till varje pollare, varje mur och allt möjligt annat som kan dyka upp på vägen. Han manövrerar mästerligt den tolv meter långa turistbussen mellan de trångt placerade husen ner mot hamnen och upp igen.

Via A95 och A941 bär det av från kusten upp i bergen. Ratten är konstant i rörelse då Mercedes-Benz Tourismo slingrar längs de smala vägarna över de första mjuka kullarna i högländerna. Kurvorna avlöser varandra, det är knappt så att det finns en 500 meter lång raksträcka ens. Endast sällan anpassar sig vägsträckningen enligt topografin eller andra påtagliga förhållanden. ”De måste ha druckit en mängd whisky då de byggde de här vägarna”, skämtar Gordon Mayne medan han redan är på väg in i nästa krök.

Hastighetsmätarens nål håller sig på den vänstra halvan; det är 20 km/h som gäller i de oöverskådliga kurvorna och högst 60 på de få raka partierna. Med båda händerna på ratten bemästrar Gordon Mayne förbluffande skickligt de ständiga kringelikrokarna. Växlandet låter han dock automatlådan ta hand om. Han har förståndigt nog låtit utrusta alla turistbussar hos Maynes Coaches på samma sätt.

Det finns inte riktigt något behov för kör- och vilotider på whiskyturen genom Speyside. Körsträckorna kräver visserligen full koncentration men de varar aldrig längre än en timme. Och pauser blir det fler än det behövs. På en typisk tur står upp till fyra destilleribesök på programmet. Det kan vara Strathisla, Skottlands äldsta whiskydestilleri och hem till Chivas Regal, eller Glenlivet, regionens första licensierade destilleri, eller Cardhu, destilleriet som framställer Johnnie Walker, eller också Glenfiddich, det enda skotska destilleriet som fortfarande är familjeägt – bussresenären lider här högst troligen ingen brist på urval av attraktiva mål. De flesta destillerier erbjuder guidade turer, men var och en har sin egen specialitet och avviker lite från de övriga, precis som de olika whiskysorterna som man kan provsmaka och naturligtvis också köpa.

Och vilken whisky från hemtrakterna är det som skotten Gordon Mayne helst dricker? Svaret är lika kort och koncist som nyktert: ”Jag dricker inte whisky. Jag kör buss.”